Dom sista inläggen i bloggen har bara handlat om sjukdom och död, känns det som, så nu är det dags att vända skutan. Till helgen påbörjar vi äntligen det delprojekt som kommer att bli det viktigaste i hela detta "byggauppengård"-projekt.

En RIDBANA.

Hela min verksamhet hänger på att ha en plats där hästarna kan arbetas, både dom som rids och även unghästar som ska "tämjas". En plats med ett bra underlag där man slipper tänka på om det är halt vid regn och gropigt, som åkerplätten vi hållit till på. Det betyder också att vi kan börja ha visning av våra PRE både hingstarna, saluhästar och våra kommande föl. Kanske nån också är sugen att komma och provrida nån av våra P.R.E om man är nyfiken på rasen och aldrig ridit en. Förhoppningsvis, om vi kommit oss klara, så kanske vi kan bjuda in till en PRE-dag under augusti vilket skulle vara väldigt kul.

Med en ridbana känns det som om vi äntligen börjar gå mot rätt riktning. Det har varit ett tufft "byggauppengård"projekt och vi har avsatt enormt med arbete de sista 3 åren. När vi nu tänker tillbaka så förstår varken jag eller Robban att vi klarat ut det såhär långt. Det har inte bara varit arbete heller utan väldigt mycket nytt att sätta sig in i gällande jord och skogsbruk, en massa regler och papper som ska åt alla håll om man så bara släpper en fis ute på gårn. Men, ingen panik, utan vi lär oss väl med åren.

Så nu har vi börjat förbereda ridbanearbetet med att släpat sly och idag har vi träningsvärk, uppifrån och ner. Naturligvis så ha vi valt att lägga ridbanan (eller egentligen den enda plats vi kan ha den på) på en plats där vi först måste dika, lägga i trummor och flytta en bit av vägen, men sen är det bara att börja gräva och schakta till, med början till helgen.

Ps, hästarna mår hyggligt bra. Bara Rumba som fortfarande är lite snorig och nån host kommer ibland från henne, Heleno och Cherokee.

Nästan friska iallafall, feberfria men med lite hosta. Heleno som i förrgår hade en 2:a febertopp stod igår hela dagen med normala 37,4 så då får vi hoppas att det fortsätter så. Nu har vi klarat oss ganska bra ändå och ingen har varit så sjuk så vi har varit tvungen att sätta in nån medicinering. Hostan känns inte heller så farlig och det kommer nån torrhost ibland. Det är nog Rumba som varit mest loj och snorig men det är inte så konstigt heller. Ingen annan har visat några symptom så jag hoppas dom ska klara sig, det borde ha brutit ut redan isåfall och det är väl vaccineringen som hjälper dom. Såklart är det tråkigt att det blir en vila på 1 mån, men just nu är jag glad att det inte blev värre än såhär, det hade ju kunnat vara kvarka eller transportsjuka och det hade verkligen inte varit kul.

A2 är verkligen lurigt och det är inte alls konstigt att det går runt, runt i stallarna hela tiden. Hade nu Rumba varit vaccinerad så hade jag kanske inte märkt av några symptom men hon hade ju burit på smittan och hade jag då stallat in henne i nåt stall där folk är ute och tävlar så hade det ju spridit sig som en löpeld, för smittsamt var det verkligen. Läste att det smittar så långt som 45 m och då gäller det nog att verkligen hålla på karensen.

Här finns en bra länk att läsa om A2 >>

 Tjolahopp!

Så var vår Rumba på plats och det med besked. Inte hade hon bara långa öron utan hon hade A2 med sig också.  

I söndags åkte jag och syster till Enköping och hämtade henne och det var enormt spännande att få träffa henne. Inga problem att lasta utan hon klev på släpet som hon inte gjort annat och stod snällt hela vägen. Alltid lite nervöst att hämta upp en häst som man inte känner och just i en lastningssituation.  Väl hemma så knatade hon in i stallet lite spänd men dom andra välkomnade henne och accepterade en ny kompis på 10 min, så var det inte mer med det. Heleno och Botijo var dom som gjorde minst väsen, vilket betyder inget väsen alls, av sig. Jag tror inte det finns finare killar än dom, riktiga gentelmän, är vad dom är.

På måndagen började Rumba hosta lite oroande och när vi tempade henne på kvällen så hade hon feber . På tisdagen började Heleno hosta lite och visade feber, han med. Nästa på tur blev Cherokee, hosta och feber. Så på tisdagkväll kom min vet ut och tog prover och kollade igenom dom. Ingen av dom var särskilt allmänpåverkad så vi hoppades ändå på en vanlig förkylning.  Men idag kom analyssvar och det visade hästinfluensa så nu är vi satt i karantän - vilken vi iofs påbörjade redan i tisdags.  Ingen annan har visat några symptom, peppar, peppar och det är väl vaccineringens förtjänst och Rumba, Heleno och Cherokee är lindrigt sjuka, så jag får va glad ändå. Ikväll var dom extremt hungriga allihop också och då känns det bra :)

Jag som hade planer på att visa Campanilla i Näsbyholm den 25:e men det går ju inte nu då. Så det är ju lite tråkigt.

Men, jag är så enormt glad i Rumba, A2 eller inte. Vilken fin tjej och när hon vuxit klart och fått lite mer muskler så kommer hon bli så flott. Hon har en härlig utstrålning och när hon rör sig så kan man inte låta bli att bli glad.

Hon är jättetrevlig att hantera och så go och mysig. Inget verkar uppröra henne särskilt och trots att hon får lov att gå i egen hage så tar hon det med ro.

Så jag kunde inte ha gjort ett bättre val och hon är verkligen en värdig efterträdare till vår Difusa <3