Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Dom sista inläggen i bloggen har bara handlat om sjukdom och död, känns det som, så nu är det dags att vända skutan. Till helgen påbörjar vi äntligen det delprojekt som kommer att bli det viktigaste i hela detta "byggauppengård"-projekt.

En RIDBANA.

Hela min verksamhet hänger på att ha en plats där hästarna kan arbetas, både dom som rids och även unghästar som ska "tämjas". En plats med ett bra underlag där man slipper tänka på om det är halt vid regn och gropigt, som åkerplätten vi hållit till på. Det betyder också att vi kan börja ha visning av våra PRE både hingstarna, saluhästar och våra kommande föl. Kanske nån också är sugen att komma och provrida nån av våra P.R.E om man är nyfiken på rasen och aldrig ridit en. Förhoppningsvis, om vi kommit oss klara, så kanske vi kan bjuda in till en PRE-dag under augusti vilket skulle vara väldigt kul.

Med en ridbana känns det som om vi äntligen börjar gå mot rätt riktning. Det har varit ett tufft "byggauppengård"projekt och vi har avsatt enormt med arbete de sista 3 åren. När vi nu tänker tillbaka så förstår varken jag eller Robban att vi klarat ut det såhär långt. Det har inte bara varit arbete heller utan väldigt mycket nytt att sätta sig in i gällande jord och skogsbruk, en massa regler och papper som ska åt alla håll om man så bara släpper en fis ute på gårn. Men, ingen panik, utan vi lär oss väl med åren.

Så nu har vi börjat förbereda ridbanearbetet med att släpat sly och idag har vi träningsvärk, uppifrån och ner. Naturligvis så ha vi valt att lägga ridbanan (eller egentligen den enda plats vi kan ha den på) på en plats där vi först måste dika, lägga i trummor och flytta en bit av vägen, men sen är det bara att börja gräva och schakta till, med början till helgen.

Ps, hästarna mår hyggligt bra. Bara Rumba som fortfarande är lite snorig och nån host kommer ibland från henne, Heleno och Cherokee.

Nästan friska iallafall, feberfria men med lite hosta. Heleno som i förrgår hade en 2:a febertopp stod igår hela dagen med normala 37,4 så då får vi hoppas att det fortsätter så. Nu har vi klarat oss ganska bra ändå och ingen har varit så sjuk så vi har varit tvungen att sätta in nån medicinering. Hostan känns inte heller så farlig och det kommer nån torrhost ibland. Det är nog Rumba som varit mest loj och snorig men det är inte så konstigt heller. Ingen annan har visat några symptom så jag hoppas dom ska klara sig, det borde ha brutit ut redan isåfall och det är väl vaccineringen som hjälper dom. Såklart är det tråkigt att det blir en vila på 1 mån, men just nu är jag glad att det inte blev värre än såhär, det hade ju kunnat vara kvarka eller transportsjuka och det hade verkligen inte varit kul.

A2 är verkligen lurigt och det är inte alls konstigt att det går runt, runt i stallarna hela tiden. Hade nu Rumba varit vaccinerad så hade jag kanske inte märkt av några symptom men hon hade ju burit på smittan och hade jag då stallat in henne i nåt stall där folk är ute och tävlar så hade det ju spridit sig som en löpeld, för smittsamt var det verkligen. Läste att det smittar så långt som 45 m och då gäller det nog att verkligen hålla på karensen.

Här finns en bra länk att läsa om A2 >>

 Tjolahopp!

Så var vår Rumba på plats och det med besked. Inte hade hon bara långa öron utan hon hade A2 med sig också.  

I söndags åkte jag och syster till Enköping och hämtade henne och det var enormt spännande att få träffa henne. Inga problem att lasta utan hon klev på släpet som hon inte gjort annat och stod snällt hela vägen. Alltid lite nervöst att hämta upp en häst som man inte känner och just i en lastningssituation.  Väl hemma så knatade hon in i stallet lite spänd men dom andra välkomnade henne och accepterade en ny kompis på 10 min, så var det inte mer med det. Heleno och Botijo var dom som gjorde minst väsen, vilket betyder inget väsen alls, av sig. Jag tror inte det finns finare killar än dom, riktiga gentelmän, är vad dom är.

På måndagen började Rumba hosta lite oroande och när vi tempade henne på kvällen så hade hon feber . På tisdagen började Heleno hosta lite och visade feber, han med. Nästa på tur blev Cherokee, hosta och feber. Så på tisdagkväll kom min vet ut och tog prover och kollade igenom dom. Ingen av dom var särskilt allmänpåverkad så vi hoppades ändå på en vanlig förkylning.  Men idag kom analyssvar och det visade hästinfluensa så nu är vi satt i karantän - vilken vi iofs påbörjade redan i tisdags.  Ingen annan har visat några symptom, peppar, peppar och det är väl vaccineringens förtjänst och Rumba, Heleno och Cherokee är lindrigt sjuka, så jag får va glad ändå. Ikväll var dom extremt hungriga allihop också och då känns det bra :)

Jag som hade planer på att visa Campanilla i Näsbyholm den 25:e men det går ju inte nu då. Så det är ju lite tråkigt.

Men, jag är så enormt glad i Rumba, A2 eller inte. Vilken fin tjej och när hon vuxit klart och fått lite mer muskler så kommer hon bli så flott. Hon har en härlig utstrålning och när hon rör sig så kan man inte låta bli att bli glad.

Hon är jättetrevlig att hantera och så go och mysig. Inget verkar uppröra henne särskilt och trots att hon får lov att gå i egen hage så tar hon det med ro.

Så jag kunde inte ha gjort ett bättre val och hon är verkligen en värdig efterträdare till vår Difusa <3

Nu är det några dagars ledighet och det ska bli väldigt skönt. Påsk är en härlig storhelg som för mig förknippas med vår och godis :). Inga måsten som vid jul och nyår. Med påsken så kom också våren tillslut och det har varit några härliga dagar med sol och plusgrader. Nu tar det ordentligt på snön men eftersom det fortfarande är minus på nätterna så blir det inte så blött och geggigt, det gillar vi.
Den blöta sommaren och hösten som var, tog väldigt hårt på mina hagar så det är välkommet med en torr vår nu .

Vi firar också vår påsk med Rumba.Det är vårt nya sto som förhoppningsvis blir Difusas värdiga efterträdare och hon hämtas ev nästa vecka i Spanien. Väldigt spännande även om det också på nåt sätt känns vemodigt, hade varit lite roligare om vi hade kunde köpt in detta sto och fått haft Difusa kvar men så ville det inte bli.

Det gick ganska fort att hitta Rumba då jag hade tittat ut ett annat sto på detta stuteri som jag valde mellan när vi köpte Difusa. Så när vi väl bestämde oss för att nu köpa in ett nytt sto så kontaktade jag dom för att höra om hon fanns kvar. Det gjorde hon inte men dom rekomenderade oss då istället detta sto som var den som liknade det andra stoet mest till stam och karaktär. Det var inget svårt beslut att ta utan gick hon bara igenom veterinärbesiktning och avelsvärdering, vilket hon gjorde utan anmärkningar, så bestämde vi oss för att slå till.

Tror och hoppas nu att vi hittat en liten pärla. Hon faller in på de kriterier jag hade vid köp, stam, storlek, exteriör och gång och hon ska enligt säljaren vara väldigt trevlig att hantera. Det sistnämnda är jag minst orolig för då det faktiskt är sällan man träffar en otrevlig PRE. Möjligen kan stona vara "ohanterade" men det brukar inte vara nåt större problem att råda bot på. Rumba är åtminstone longerad så hon är i alla fall inte helt ohanterad.

Rumba är född 2009 och 162-64 hög. Hon är från ett stuteri som heter Yeguada Fuertes Camacho i Barcelonatrakten. Här är hon uppfödd i lösdrift med sommarbete på stora fält. Hennes pappa är en Escalera-hingst som heter Chulo XVII och är idag stuteriets egna. Han är utbildad St Georg i dressyr och är utställd med 100 p varav 23 p för rörelser och funktionalitet., vilket är ett bra resultat. Chulo´s pappa Faraon XXIV och morfar Entendido XX, båda Escalera, har ett dressyrblupindex på 106,34 resp 105,12, vilket är över medel som ligger vid 100.

Rumbas mamma, Seni-Oficiala, är ett sto från stuteriet Yeguada Senillosa. Hon är linjeavlad på Lebrijano III, en gångarsförvärvare från stuteriet Yeguada Militar, som ligger bakom många fina utmärkande dressyrhästar i Spanien, bla Fuego de Cardenas. Hon är utställd 8 ggr mellan 2003-2008 med en medelpoäng på 77,98 vilket är en väldigt hög poäng i det gamla systemet som upphörde 2009. Hon innehar titeln Stochampion och reservsto champion. Hon är också linjeavlad på Macanuo, en Escalera-hingst som 1989 blev Spansk Champion och hans mamma Macanua blev Spansk Stochampion 1984.

Så nu ska det bli väldigt spännande att se om dom här generna ligger och lurar i Rumba och om hon kan vara så snäll och föra dom bra vidare till sina kommande avkommor och behålla dom ev dåliga till sig själv. Det är ett spel på lotteri när det kommer till avel men det finns iallafall goda förutsättningar och jag tror inte det är bortkastade pengar att nu lägga Heleno på henne med sitt Guardiola-blod.

Tiden får helt enkelt utvisa det :)

Så nu väntar vi med spänning på att inget går på tok medans hon är kvar i Spanien utan hämtas upp under nästa vecka och kommer hem hel och ren.

Önskar alla en Glad Påsk!

Söndagen för 2 veckor sedan stod Difusa med feber och distriktsveterinären var ut på kvällen för att kolla till henne. Hon gjorde en grundlig undersökning av henne och gav henne finadyn och vätskade upp henne. Hon tog också blodprover för att analysera på ATG på måndagen. På måndagen var hon lite bättre och fick vara ute några timmar men sedan på eftermiddagen stod hon med hög feber och började svettas enormt så vi beslutade att åka med henne till Ultuna och togs in på isolerigen. Väl där efter undersökning så konstaterades det bukhinneinflammation och hon sattes på dropp och antibiotika.  Therese och jag kände oss vid ganska gott mod när vi lämnade henne där då veterinären gav oss 90% chans att hon ändå skulle bli återställd. Vi var hemma igen halv sex på tisdagmorgon och var ganska utmattade men det var ändå skönt att lämna henne i god vård. Vid halv tio på tisdagsmorgonen så ringde telefonen och när jag såg att det var från Uppsala så förstod jag att det inte hade slutat bra. Det var veteriären som bad om tillåtelse att få låta henne somna in. Då hade dom precis gått ronden och Difusa hade varit stabil i alla sina värden men innan dom gått ronden klart kom djurvårdarna spingande och  hon hade fått en akut blodförgiftning. Nu hade jag turen att få en obduktion på henne och den visade att hon hade ett hål på tarmen, ca 2*3 cm, och att tarme just här var förhårdnad. Detta var något som var ytterst ovanligt och som patologen, 70-årig professor, nästintill aldrig varit med om, naturligtvis. Nu har dom gått vidare för en analys av det då dom inte kan riktigt förstå varför detta har uppstått. Den får jag besked om ca 6 veckor. Jag är tacksam att jag fick denna obduktion för annars hade jag nog ältat detta för resten av livet om det var nåt jag gjort fel eller nåt jag kunde ha gjort. Detta hade inträffat förr eller senare och jag är oerhört lättad att hon inte var dräktig. Det hade varit en dubbel förlust, speciellt om jag hade misst ytterligare ett Helenoföl.

Det var det och det känns tungt.

Den tisdagen var det väldigt nära att ta beslutet att låta detta projekt helt enkelt också få gå i graven. Varför hålla på när det går så här. Fina fina Difusa som jag hade såna förväntningar på, en underbar märr som hade alla kvaliteter som ett avelsto ska ha. Men jag fick iallafall 2 fina avkommor som man blir lycklig av att se varje dag. 

Tack Difusa, du kommer alltid ha en plats här hos oss och dina pojkar kommer göra dig stolt vad det lider.

Det är tomt, det är tyst och det gör bara ont och nu är det så uppenbart vilken stor plats Maggan har tagit under alla år. 20 år, varje dag har vi umgåtts i vått och torrt. Träningar, enstaka tävlingar, fölningar, sjukdomar... Det har varit en ära att få äga Maggan i alla år och jag kunde inte ha gjort mer rätt den dagen jag köpte henne och vi är flera som haft stor glädje av henne, Monica, Marie, Petra och Therese, tack för att jag fick dela henne mer er.

Är så glad att jag har Cherokee kvar efter henne och hon kommer bli  värdig att ta över Maggans plats vilket hon redan tagit på sig. Maggan fick somna in i sin box och jag tror att Maggans själ direkt gick över till Cherokee. Nu är det hennes tur att få kliva fram och leda leda flocken och det kommer hon göra med samma stolthet som Maggan alltid gjort.

Älskade Maggan.

Så var midsommar över och vi hörde till de tacksamma som fick fint väder både midsommarafton och dag. Båda dagarna firades lugnt här hemma, Therese och jag fick oss ett dressyrpass på Heleno och Botijo på midsommarafton och därefter lite grillat, sen på midsommardagen blev det knytklas med närmaste släkten, mysigt att bara vara hemma och ta det lugnt. Både Botijo och Heleno har kommit igång bra. Heleno känns oförskämt fräsch för att faktiskt inte ha gjort nåt på närmare 2 år. Han besitter en enorm styrka denna häst och man kunde tro att han skulle vara stel och ouppmärksam men inte han inte, han ger 100%. Konditionen däremot är väl lite si och så, så det är den vi får jobba mest med nu, men det är ganska tacksamt ändå och man får tänja gränsen lite i taget, gång för gång. Det blir tempoväxlingar och skolor för hela slanten.

Idag mådde Maggan inte så bra. Hon började flema på fm och ville inte äta ute och hon visade tydligt att det inte stod rätt till med magen. Avvktade till lunch för att se om det skulle ge med sig, tempade och promenerade runt med henne men hon fortsatte att flema och la sig ner vid några tillfällen så jag fick ringa in vet för att få hjälp med henne. Hon visade inga stora symptom på kolik men eftersom hon har en tidigare historia med upprepade kolikanfall så kändes det bättre att ringa för tidigt än att vänta ut det. Vet kom och konstaterade lindrig kolik och behandlade henne därefter med smärt/avslappnande och parafin. Hon hade varken puls eller temp utan var mer hängig och aptisk innan men efter vets behandling så kom magen igång bättre och så snart sederingen gått ur kroppen på henne och hon fått vila lite så börjad hon humma och tigga efter mat, så nu håller jag tummarna att det bara var känningar som inte kommer tillbaka. Maggan har ju trots allt nått den hedervärd åldern av 23 år och några år till vill vi faktiskt ha henne kvar.

Ha det gott!

Idag var hästarna mer än villiga att gå in vid 15-tiden då det fullkomligt öst ner ända sen i morse. Riktigt trökigt när det ju ska vara sommar nu. Mina hästar får inte gå ute på nätterna för vi har varg här, ännu trökigare. Det är en ensamströvre men också en grupp på 3. Den som är ensam går samma sträcka och passerar i vår närhet varje morgon. Tror ju inte att den/om skulle ge sig på dom vuxna hästarna men Dulzon och fölis kan ligga risigt till och det riskerr jag inte. Men dom blev sysselsatta ändå så jag tror inte dom misstyckte. Bla fick Dulzon sig en verkning, fölis sin dagliga grimträning så vi snart kan börja leda honom in och ut, Campanilla reds och vi tränade igång/avsaktningar och det märks verkligen vem Botijo brås på för hon är lika snabb i reaktionen som han. Det är tvärnit vid minsta lilla ptrooo:)

Sen blev det utställnignsträning för hela slanten med Botijo. Vi har planerat att visa honom på Strömsholm om han känns mogen innan anmälningstiden går ut.

...och då får det ju inte se ut så här:) ... men det är svårt att stå kvar och inte gå fram till matte!

Lite mer engagemang kunde man ju önska från herrn:)

...å lite mer godis, som avslutning, när man varit så duktig och bara behövt träna på att stå still :)

Nu jäklar händer det grejer här på farmen och såna grejer som liksom var målet med hela den cirkus vi varit inne i de senaste 2 åren - arbete med hästarna!
Hux flux så står 3 st för inridning, Botijo, Cherokee och, hör o häpna, Campanilla :) Jag har i alla år sagt att så småningom ska vi rida in Campanilla men det har inte blivit av eftersom det har varit meningen att hon skulle stått med föl varje år och nu när Therese kom med kravet att hon MÅSTE ridas in så gjorde vi slag i saken, naturligvis. Så igår tog vi ut henne med vojlock och gjord och jag kastade upp Therese. Campanilla brydde sig inte ett dugg utan vi skrittade runt på volten några varv så var det bra med det. Idag sadlade vi henne och Therese kastades upp sen gick vi en liten vända från stallet, inga som helst problem och det är som att hon aldrig gjort annat. Vad jag vet så har hon aldrig haft varken sadel eller ryttare på ryggen, borsett att jag satte mig upp en gång för några år sedan, så hon är bara helt fantastisk. Så nu fortsätter vi med det när det var så okomplicerat och kommer inom kort kunna njuta härliga uteritter med henne. Ser verkligen fram emot det för jag tror hon kommer vara rikigt härlig att rida.

Idag gick också startskottet för Cherokee´s inridning men här väljer vi nog att följa "regelverket" och ta allt från A-Ö. Hon är ung, grön och har inte så mycket livserfarenhet och då får ingenting forceras. Cherokee måste jag vara klar med till hösten och efter det sälja henne, tyvärr:)), men hon är för bra för att bli sällskapsdam här hemma, hon ska ut på dressyrbanorna för det är där hon kommer höra hemma.

Så nu är det fullt upp och den här våren har varit riktigt rolig, Botijo blev godkänd avelshingst och inriden, Difusa fick ett fint och välskapt  föl utan några som helst komplikationer, Heleno är igång igen och vi fortsätter jobba med stona. Nästa steg blir att återuppta träningarna och då blir det med Botijo och Heleno. Det är ett absolut måste om man ska komma frammåt, man behöver någon som ger en feeback och kan komma med ideer och banna en när man håller på att lägga sig till med bekvämligheter. Så jag hoppas att hon jag tränat ett tag för tidigare vill förbarma sig över oss igen!

Ha de gott!