R.I.P Difusa

Söndagen för 2 veckor sedan stod Difusa med feber och distriktsveterinären var ut på kvällen för att kolla till henne. Hon gjorde en grundlig undersökning av henne och gav henne finadyn och vätskade upp henne. Hon tog också blodprover för att analysera på ATG på måndagen. På måndagen var hon lite bättre och fick vara ute några timmar men sedan på eftermiddagen stod hon med hög feber och började svettas enormt så vi beslutade att åka med henne till Ultuna och togs in på isolerigen. Väl där efter undersökning så konstaterades det bukhinneinflammation och hon sattes på dropp och antibiotika.  Therese och jag kände oss vid ganska gott mod när vi lämnade henne där då veterinären gav oss 90% chans att hon ändå skulle bli återställd. Vi var hemma igen halv sex på tisdagmorgon och var ganska utmattade men det var ändå skönt att lämna henne i god vård. Vid halv tio på tisdagsmorgonen så ringde telefonen och när jag såg att det var från Uppsala så förstod jag att det inte hade slutat bra. Det var veteriären som bad om tillåtelse att få låta henne somna in. Då hade dom precis gått ronden och Difusa hade varit stabil i alla sina värden men innan dom gått ronden klart kom djurvårdarna spingande och  hon hade fått en akut blodförgiftning. Nu hade jag turen att få en obduktion på henne och den visade att hon hade ett hål på tarmen, ca 2*3 cm, och att tarme just här var förhårdnad. Detta var något som var ytterst ovanligt och som patologen, 70-årig professor, nästintill aldrig varit med om, naturligtvis. Nu har dom gått vidare för en analys av det då dom inte kan riktigt förstå varför detta har uppstått. Den får jag besked om ca 6 veckor. Jag är tacksam att jag fick denna obduktion för annars hade jag nog ältat detta för resten av livet om det var nåt jag gjort fel eller nåt jag kunde ha gjort. Detta hade inträffat förr eller senare och jag är oerhört lättad att hon inte var dräktig. Det hade varit en dubbel förlust, speciellt om jag hade misst ytterligare ett Helenoföl.

Det var det och det känns tungt.

Den tisdagen var det väldigt nära att ta beslutet att låta detta projekt helt enkelt också få gå i graven. Varför hålla på när det går så här. Fina fina Difusa som jag hade såna förväntningar på, en underbar märr som hade alla kvaliteter som ett avelsto ska ha. Men jag fick iallafall 2 fina avkommor som man blir lycklig av att se varje dag. 

Tack Difusa, du kommer alltid ha en plats här hos oss och dina pojkar kommer göra dig stolt vad det lider.